|
Ny
tid 2001-02-24 Anders
Thuresson
"Jag har just nu svårt att tänka mig ett bättre sätt att
tillbringa en kvällstimme än att tillsammans med Frodes oblygt reflek-
terande ängel långsamt sänka sig allt närmare markens relativa
trygghet."
"Tänk er en ängel som precis är på väg att landa på jorden men
som inte ännu helt och hållet har bestämt sig för om det är mödan
värt att sätta fötterna i backen. Som nog nästan hellre håller sig
svävande strax ovan marken ytterligare en liten stund, för att
skärskåda tillvarons för och nackdelar"
"...är Frodes kärva enkvinnsshow som ett möte mellan
Nossebro och Casablanca, ett svävande limbo mellan himmel och helvete..."
"Långtifrån insmickrande driver Cecilia Frodes
balettkjolsängel...från första repliken, publiken framför sig,
väl medveten om att alla längtar efter en första one-liner att skratta
åt.
När den väl kommer, landar den helt fräckt en smula vid sidan om det
förväntade."
"Bernt Andersson lägger...vackert klingande harmonier mot
Ängelens mollstämda, nödställda belägenhet. Michael Krönleins
stabila och humoristiska basspel drar henne nedåt mot Caféscenens
tiljor."
________________________________________
GP 2001-02-22 Amelie Björck
"Vad
får man om man förser en ledsen clown med lite av Sallys naiva sturskhet
och Ally McBeals drömska vimsighet?
Kanske en figur som liknar Ängelen - fast inte riktigt, för Cecilia
Frode gör förstås något alldeles eget på FolkTeaterns
Caféscen."
Ӏngelens
förflugna funderingar om Gud (som älskar alla barnen även Biffen
och Bananen), om kärleken (till Lennart med de sexiga
underarmarna), om ensamhet..."
”Det är som stand up comedy, fast med det krampaktiga
rolighetskravet utbytt mot ett ärlighetskrav som erkänner att inte
allt kan skrattas bort.”
"En knapp timme bjussar Ängelen på sig själv och etablerar
under hand ett förhållande till publiken som handlar mer om ömhet
än om perfektionskrav."
|
|
Cecilia
Frode som Ängelen. Foto Julia Sjödin.
________________________________________
GT
2001-02-21 Kristjan
Saag
"Cecilia
Frode har skapat en djärv, roande och tänkvärd föreställning bortom
revyn skämtmonolog och ståuppens dösnack."
"Cecilia
Frodes Ängelen på FolkTeaterns Caféscen är en projektion av både
renhet och förfall - en lite desperat image av en vanlig kvinnas
motstridiga längtan. Hon ser ut som en blandning av sprattelgumma,
clown, ängel och Dolly Parton, hon säger sig längta efter svettiga
karlar med grova underarmar, men ägnar sig nästan mer åt existentiella
grubblerier: vem är jag? vem är Gud?"
________________________________________
|
|