GP 080310 Sven Rånlund
"...en varmblodig, melodramatisk vardagspjäs med lokalfärg."
"...mörk och drastisk men inte desto mindre underhållande och oavbrutet
fängslande."
"Mer än spänning och komik står alltså på spel, titeln till trots.
Texten rymmer otaliga skikt och tonfall..."
"Lika tätt och eländigt som i Mun mot mun och Om jag vänder mig om är
det inte...,
ändå finns
i komikerns trassliga närhet en osmickrad intimitet värd att
livas upp av."
"Rollen som Allan - pjäsens centrum i närvaro som frånvaro - gör Kim
Lantz som bara han kan.
Inte särskilt komisk, snarare spelar han på den trubbiga charm som är
underhållarens spegel-sida.
Yvig och sjavig, samtidigt blixtrande känslig i replikväxlingarna."
"En scen när tiden nästan stannar upp är när teaterskoleeleven Kristin
Falksten som Jasmine,
iförd vingar öppnar en spiritistisk kanal och får kontakt med personer
från hans förflutna.
Det är absurt, men går ihop."
"...Elisabeth Göranssons söndersupna Ulla,
lika ömklig som rolig i en
scen när hon får för
sig att leka svenssonliv ..."
"Som sonen Krister ger Jonas Sjöqvist stycket en huvudroll som det
egentligen inte har, och han lyckas
genom den med konststycket att skapa trovärdighet åt en nervig ovisshet
som löper igenom föreställningen.
I botten känslan
av svek: att som barn inte ha blivit sedd och älskad av
sin far. Sjöqvist gör rollen med
känslorna utanpå, blek som en febersjuk och rösten sprickfärdig."
GT
080309 Kristjan Saag
"...väl sammanhållet och bra balans mellan psykologiskt familjedrama och
förortskomedi."
"...Lantz - han gör en alldeles utsökt studie av förfallen komediant..."
"Jonas Sjöqvist gör ett känsligt porträtt av den ytligt kaxige men
innerst djupt osäkre sonen..."
Bohusläningen 080312 Anders Thuresson
"Det finns mycket gott att säga om Sanna Hultmans uppsättning av Björn
Runges pjäs."
"Ensemblespelet är – jag använder inte omdömet ofta – virtuost. Scenen
glöder av spelintensitet och av exakt drabbande tajmning."
"...vidöppen realism, med komiska över- och undertoner."
"Skådespelarna fångar upp Björn Runges rika text och gör den i samma
ögonblick till sin.
"Varken Jonas Sjöqvist, eller Elisabeth Göransson, har jag tidigare sett
spela med sådan vitalitet som här. Helen Söderqvist pendlar skickligt,
mellan kyla och en bräcklig värme. Gunilla Ohlsson ger allt, och det med
så sällsamt vacker tajmning att klockorna stannar."
"Kim Lantz låter komikern Allan, mitt i sitt teatraliska uttal, så att
säga halka i uttrycket; hans livslögn krackelerar ständigt. Pricken över
i är Kristin Falksten som scenpartnern Jasmine. Hon är spelpalettens,
klart lysande, naivistiska färgnyans."
"Sanna Hultmans fingertoppskänsliga regi fyller pjäskroppens minsta
skrymslen och vrår med
"Ett, för inte längesedan, svunnet
Sverige stiger ur Runges bildassociativa text, intressant och spännande
förhöjt av Lisa Hjerténs scenbild och kostymer."