P4/Radio Göteborg,
Boel Unnerstad. Premiären 4/3 1999 FolkTeaterns Caféscen.
"Släng
dig i väggen, Michael Caine, tänkte jag efter att ha njutit en stund av
Kim Lantz i rollen som den skåpsupande professorn i Willy Russells pärla
till pjäs Timmarna med Rita. Och då vill jag särskilt påpeka att jag
minns Michael Caine som mycket bra i den rollen i filmen med samma namn.
Men det är en sann fröjd att se Kim Lantz som med så små medel – ett
höjt ögonbryn, en snabb blick, ett stilla leende – gestaltar den blott
alltför klarsynte läraren som får en sån märkvärdig elev i frissan
Rita, hon som så gärna vill fördjupa sig i litteraturen.
Han vet vad
som kommer att hända: när han lärt henne det hon vill veta kommer hon
att vara ännu en av dessa dussinstudenter som aldrig tänker en egen
tanke och inte på allvar förmår skilja det pretentiösa struntet från
den verkligt goda litteraturen.”
Arbetet, Anders Turesson. 7/3 1999.
"Däremot
så beskriver pjäsen en klassresa, eller rättare sagt två; Russell lånar
grundmotivet från Bernard Shaws Pygmalion, gör om språkprofessorn
Higgins till litteraturläraren Frank och cockneybönan Liza Doolittle
till hårfrisörskan Rita.
I Russells pjäs startar mötet mellan Frank
och Rita två resor; i motsats till Liza i Shaws pjäs tar Rita själv
initiativet att gå en kvällskurs i litteraturvetenskap på universitetet
och hamnar i kollisionskurs med maken Dennis. Den alkoholiserade
litteraturläraren Frank finner sig mer eller mindre mot sin vilja resa nära
nog åt motsatt håll, nedåt från de vacklande akademiska piedestalerna
och inåt mot sig själv.”
”Det
är ett litet under att se Camilla Karlsson i aktion. Hon är som klippt
och skuren för rollen, fri och självklar i sitt raska spel mot Kim Lantz
mer durkdrivet hemmastadda scenvana. Timmarna med Rita rekommen- deras
varmt.”
________________________________________
Borås
Tidning,
Vibeke Carlander. 16 nov 1999.
”-
Jag vill göra något bättre av mitt liv. Jag vill kunna välja mellan
mer än åtta ölsorter, två fotbollslag, 40 tvättmedel, en taskig skola
eller en som är ännu taskigare, att gå arbetslös eller ha ett
skitjobb...jag vill upptäcka
mig själv.
Så formulerar den unga Rita varför hon valt att gå
en kvällskurs i litteratur. Hon är trött på att vara damfrisör och
vill utveckla sig och därför knackar hon på kunskapens dörr, med andra
ord den som tillhör Frank, professor i anglosaxisk litteratur.
Hon
knackar på just när Frank, trött på livet i allmänhet och på att
undervisa studenter i synnerhet, håller på att dricka sig till avsked från
sin tjänst. Hon väcker honom, han fascineras av denna unga kvinna,
hennes raka språk, hennes spontana sätt och brinnande ambition att lära.
Han lever upp.Tillsammans gör de var sin resa Rita in i litteraturens och
bildningens värld och han in i självinsiktens. Ingen av resorna är lätt,
ingen utan smärta.”
”Rita,
ung, nyfiken, rak, taktlös och vital, spelas av Camilla Karlsson, en ärlig,
stark och äkta tolkning. En mycket fin insats. Kim Lantz är synnerligen
övertygande som professor Frank, en man på dekis, en mycket begåvad och
cynisk, mumifierad man som väcks till liv.”
”Camilla
Karlsson är en av de bästa Ritorna någonsin”
Hallands Nyheter
________________________________________
Göteborgs
Posten, Amelie
Björck.
Mars 1999.
”Spelet
mellan den rättframma Rita och blaserade Frank, med glasögonen i senilsnöre
på påströjan blir ett fint möte mellan Camilla Karlsson och Kim Lantz
– hon reslig ung kvinna, han ärrad man en tvärhand hög.
Draget av lågmäld
melankoli bevaras för ju mer av hennes naivitet hon polerar bort desto
mer ser han hennes egenart och fräschör gå förlorad. På feministspråk
skulle man kunna säga att "hon anpassar sig till en patriarkal
(maktspråklig, akademisk) ordning". Eller har han bara svårt att
acceptera henne som självständig, bildad kvinna?”
Hej
Kim Lantz
"Först
måste du veta att det var min andra gång som jag gick på teater. Den första
var en vecka innan, också med skolan, men jag tror att det spelar ingen
roll, man vet direkt om en skådespelare är bra eller ej. Det var
underbart. Jag kunde inte tänka mig att det skulle vara så spännande.
Alla var
underbara. Jag tror jag ska börja gå på teater oftare.
Hälsningar
Jose Luis Garcia
(Elev
i Komvux-klassen som utgjorde den första provpubliken på Timmarna med
Rita, fyra dagar före premiär.)
________________________________________
Hej
Kim
Det
var fascinerande för mig att se Timmarna med Rita av Willy Russell.
Jag
var med mina klasskamrater och min lärare där. Det fans mycket folk på
teatern men salen var inte så stor för så många åskådare. Skådespelaren
var skicklig. Det var första gången som jag såg skådespelarna spela
mellan åskådarna. Pjäs var spännande. När (Kim) Frank hjälpte Rita
att kunna behålla sinpersonlighet, var det nyttigt för mig. Jag lärde
mig att man måste kämpa att leva med sitt eget sätt. Om man byter sin
personlighet, kan man inte hitta rätt sätt och man kommer att missa sin
självständighet.
Varma
hälsningar Afsaneh
(Elev i samma Komvux-klass som ovan)